Avtalssystemet är flexibelt

Avtalssystemet inom kommunsektorn är flexibelt och avtalsrätten har också i stor utsträckning överförts till lokalplanet. Kommunerna och samkommunerna kan ingå lokala avtal som avviker från det riksomfattande avtalet bl.a. när det gäller löner. 

 

I det kommunala huvudavtalet har man kommit överens om de förhandlingsparter som ingår kollektivavtal samt om förhandlingsförfarandet och om hur tvistemål om tillämpningen ska lösas. Huvudavtalet innehåller också bestämmelser om bl.a. ansökningsförbud och blockad. 

Kommunsektorns huvudavtal sades upp hösten 2007 och det upphörde att gälla 12.3.2008. Kommunala arbetsmarknadsverket och de huvudavtalsorganisationerna har kommit överens om att avtalsbestämmelserna i huvudavtalet fortfarande ska iakttas. Tjänste- och arbetskollektivavtalet om iakttagande av bestämmelserna i huvudavtalet gäller med fredsplikt från 13.3.2008. Det är avsett att utgöra ett tillfälligt arrangemang som ger parterna tillräckligt med tid att förhandla om huvudavtalet. Lokala kollektivavtal kan fortfarande ingås.

  

Den centraliserade arbetsgivarintressebevakningen inom kommunsektorn inledes år 1970 när en lag om kommunala kollektivavtal trädde i kraft och Kommunala arbetsmarknadsverkets föregångare Kommunala avtalsdelegationen inledde sin verksamhet.

 

Sedan har arbetsmarknadsfrågor skötts via ett avtals- och förhandlingssystem som omfattar alla kommuner och samkommuner och deras personal.

 

Under de första åren var målet med avtalssystemet att förenhetliga anställningsvillkoren inom kommunsektorn. Gemensamma spelregler skapades för en verksamhet som tidigare varit splittrad, och avtalssystemet blev mycket centraliserat. Under de följande årtiondena gick man in för att göra avtalssystemet mer flexibelt bland annat genom att öka kommunernas beslutanderätt i lönefrågor.